Bildgalleriet är tomt.

Den kallas Homo erectus, nästan som vi för ca 2 miljoner år sedan. De var pionjärerna som först lämnade Afrika, de första eldtämjarna, de första jägarna. Homo erectus lade grunden till vad det innebär att vara människa. De koloniserade hela kontinenter. Östafrikanska gravsänkesystemet. För 2 miljoner år sedan bevittnade de här spektakulära slätterna och djupa dalarna en mystisk händelse. Uppkomsten av den första förfader vi kan kalla mänsklig. Nya upptäckter berättar om en varelse som var förvånansvärt lik oss, en världsresenär, en redskapsmakare, en jägare och eldtämjare som skapade de första mänskliga samhällena.

Otroligt nog började de förmågor som gör oss till människor inte med vår egen art Homo sapiens. Mänskligheten föddes mycket tidigare än så, för miljoner och åter miljoner år sedan. Föreställ dig hela människans hela historia, ända tillbaka till Egyptens pyramider för 5000 år sedan. Dubbla sedan detta till 10 000 år med växtodling och jordbruk började utvecklas. Dubbla det igen till 20 000 år sedan när istidens jägare gjorde sina fantastiska grottmålningar. Fortsätt dubbla det ytterligare 6 gånger. Först då stöter vi på vår förfader Homo erectus i Östafrikanska gravsänkesystemet. I flera miljoner år var det här enorma förkastningsområdet som löper genom hela Östafrika den plats där människan utvecklades som art.

Bild: Homo erectus.

(https://chimpmania.com/forum/showthread.php?68562-Did-Homo-Erectus-Survive-Into-Today)

Allt började när de första människoaporna började gå på två ben för omkring 6 miljoner år sedan. Då fanns det många olika arter som var relativt lika varandra, apliknande med små hjärnor. Fossilet Lucy är det mest kända exemplet. Hon var bara 110 cm lång och med en hjärna i samma storlek som schimpansens. I miljoner år vandrade varelser som hon i Afrikas skogar och på savannerna. Men sedan förändrades något. För omkring 2 miljoner år sedan dök nya varelser upp och de hade förmågor som aldrig förr setts i djurriket. Möt Homo erectus, en redskapsmakare och jägare, en av de första i vårt eget släkte Homo sapiens.

Armarna blev kortare och benen blev längre och hjärnan större. Det var ett stort steg i evolutionen att gå från en apas kropp till människokropp. Men hur var det med våra typiskt mänskliga förmågor? Kreativitet, intelligens, empati, hur vet vi när de utvecklades? Vi har bara skallar och benfragment att utgå ifrån. Så hur kan vi veta hur de första människorna verkligen var? Det skulle krävas ett sensationellt fynd för att kasta ljus över deras liv.

Bild: Lucy upptäcktes av Donald Johanson 1974 och bevaras vid National Museum of Etiopien i Addis Abeba.

(https://www.npr.org/2011/05/12/136247011/scientists-fight-to-prove-humans-born-in-africa)

Turkana sjön i norra Kenya är omgiven av vulkaner och vidsträckta stekheta ökenområden. En medlem ur utgrävningsteamet hade hittat ett skallfragment från en av de tidiga människorna. På formen och storleken såg han att de var en Homo erectus och det fanns mer än bara ett fragment. Kompletta skallar är än nog så sällsynta men det här var bara början. Snart började delar av Homo erectus skelett man aldrig tidigare hade hittat dyka upp. Benen för en mänsklig förfader som levde för mer än över 1,5 miljoner år sedan. Det är det tidigaste människoskelett som någonsin hittats. Paret Leakey gav honom namnet Turkana pojken.

Skelettet har revolutionerat vår förståelse av hur utvecklingen från apa till människa gick till. Den första stora frågan var hur såg han ut? Skelettet berättar att han var 160 cm lång med en kroppsbyggnad som påminde mer om en människa än en människoapas.

Bild: Turkanapojken är nästan ett komplett skelett av en förmänniska som hittades 1984 av Leakey och Walker.

(https://www.wikiwand.com/en/Turkana_Boy)

Det är spekulativt men en sak vet vi. I Homo erectus värld måste nya sociala relationer ha utvecklats. Banden mellan mödrar och barn måste ha varit mycket annorlunda jämfört med människoapornas. De starka banden mellan mor och unge hos människoaporna gör att ungarna inte behöver kunna läsa andras avsikter lika bra som en mänsklig baby. Därför är bandet till modern förvånansvärt nog är svagare. Det kan låta chockerande men mänskliga mödrar överger faktiskt sina små barn betydligt oftare än vad människoapor gör, och att en mor dödar sitt eget barn är också vanligare bland människor än hos någon annan högre människoapa.

Till skillnad från de flesta primater delar mänskliga mödrar föräldraskapet med andra. Ett barns överlevnad kan hänga på att ett antal andra människor vill ta hand om det. Kanske är det därför som barn är så unikt lyhörda för känslor. Redan från födseln är vi programmerade att avläsa andras intentioner och känslor, en förmåga som är unik i djurvärlden. Kan de här sociala instinkterna ha utvecklats hos Homo erectus tillsammans med större hjärnor, en längre barndom, förmågan att samarbeta vid jakt och att göra upp eld. Det är möjligt att Turkanapojken och hans släkte hade sociala förmågor liknande våra egna.

De verkar ha varit intelligenta sociala varelser med en ökande förmåga till samarbete. Kanske var det de som möjliggjorde en annan stor bedrift, utvandringen från Afrika. I flera miljoner år stannade våra tidigaste förfäder på den Afrikanska savannen. Men vid något tillfälle började de att ge sig av. Fossila skallar och stenredskap har hittats på så avlägsna platser som Kina och Indonesien. Frågan är när de lämnade Afrika och varför?

Bild: Elefantskelett nära Homo erectus platser tyder på att de hade utvecklat sofistikerade jaktegenskaper.

(https://www.oocities.org/eurekaproj/evolution/humans/genushomo.html)

När Turkanapojken hittades trodde forskarna att de hade svaret. En stark förfader med en stor hjärna kapabel att klara en strapats lik organisation. Han såg ut som en världserövrare. I årtionden trodde forskarna att storväxta människor som Turkanapojken hade lämnat Afrika för 1 miljon år sedan. Men nya fynd visar att utvandringen kan ha börjat betydligt tidigare. Demanisi i Georgien bland Kaukasus sluttningar och jordbruksmarker 100-tals mil från Östafrikanska gravsänkesystemet hade man aldrig tidigare hittat några fossil av tidiga människor.

Men så gjordes en fascinerande upptäckt. Käken såg ut att komma från en primitiv Homo erectus men till att börja med var det få som trodde på det. Fynden visar att de första människorna som lämnade Afrika var mycket primitivare än Turkanapojken. Med sina 135 cm i längd var de mindre än Turkanapojken. Axelpartiet var mer likt en apas och stenredskapen var enklare. Nästa överraskning kom när fynden daterades. Det urgamla landskapet runt Dmanisi har skapats lager för lager under miljontals år. För 1,81 miljoner år sedan följde ett stort askalager efter ett stort vulkanutbrott.

Fossilen hittades ovanpå askan, så de måste vara något yngre, omkring 1,8 miljoner år. För alla de forskare som trodde att samtliga av våra förfäder utvecklades i Afrika var det här en rejäl överraskning. Hur kunde en liten primitiv Homo erectus ta sig ända till Kaukasus för nästan 2 miljoner år sedan? Långt innan Turkanapojken levde? Forskarna är nu mera överens om att så fort Homo erectus började dyka upp på den Afrikanska savannen så började de att flytta därifrån. Fossilen i Georgien visar att Homo erectus lämnade Afrika mycket tidigare än vad man har trott. Ett ännu mer kontroversiellt fynd visar att utvandringen kan ha börjat ännu tidigare. 800 mil från Afrika.

Bild: Spridning av Homo Sapiens, Homo neanderthalensis och Homo erectus.

(https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Spreading_homo_sapiens_la.svg)

Ön Flores i Indonesien. 2003 gjorde forskarna en så besynnerlig upptäckt här att de inte visste vad de skulle tro. Ben från en småväxt tidig människa som bara var 1 m lång, ännu mindre än fossilen från Dmanisi. Denna unika förfader fick namnet Homo Floresiensis. Allt som rör de här varelserna är en gåta. Var kom de ifrån och vilka var de? Svaret kan finnas i ett fenomen som kallas dvärgväxt på öar. På isolerade öar med begränsad tillgång på föda kan stora däggdjur med tiden krympa i storlek. På Flores fanns en gång dvärgelefanter stora som kor. Kan samma evolutionära tryck ha påverkat Homo erectus och gett upphov till hobbiten?

Eller härstammar den här mystiska varelsen från en ännu primitivare mänsklig förfader? Så vad hobbiten än var, så kanske dess förfäder tillhörde den första grupp som lämnade Afrika. En okänd varelse som delvis var en tvåbent människoliknande apasom Lucy och delvis som Homo erectus. Vad drev dessa primitiva varelser ut ur Afrika? Den avgörande orsaken var förmodligen en klimatförändring som fick grässlätter att breda ut sig från Afrika till Asien. När gräset bredde ut sig följde bytesdjuren efter. Våra förfäder visste förstås inte att de lämnade Afrika de följde bara efter de bytesdjur som de levde av genom Sinai, Mellanöstern och ännu längre bort.

Det har ofta beskrivits som ett stort uttåg men det var det förmodligen inte. Processen var troligtvis mycket, mycket, långsam. Ungefär som när andra djurarter sprider sig till nya områden. För 1 miljon år sedan hade våra förfäder befolkat Asien, från Kaukasus till Indonesien, och de fanns i Europa också, det visar nya fynd från Spanien. Homo erectus hade erövrat den gamla världen.

Bild: Homo florensis är en dvärgform, mycket mindre än alla andra arter i släktet Homo och kallas för en hobbit.

(https://thesebonesofmine.wordpress.com/category/homo-floresiensis/)

Det faktum att de tog sig så långt med sin begränsade teknologi och relativt små hjärnor gör de ännu mer anmärkningsvärda. Som art var de förvånansvärt långlivade. Små grupper av Homo erectus kan ha levt i Asien för bara 50 000 år sedan. De överlevde i 2 miljoner år. Vår egen art har bara funnits i 200 000 år. Vad var hemligheten bakom Homo erectus framgång? De fascinerande fynden från Dmanisi ger oss ännu en ledtråd. En av skallarna kom från en gammal man. Käkbenen visar att han hade tappat alla sina tänder långt innan han dog. Om en gammal människa överlevde så länge utan tänder måste det betyda att andra i gruppen gav honom mat.

Kanske tuggade de till och med maten åt honom? En lockande ledtråd till vad som kan vara det viktigaste den här förfadern lämnade efter sig. Instinkten att ta hand om varandra gör att vi kan föreställa oss Turkanapojkens sista dag på Jorden.

Bild: Troligen var det en tandinfektion, dock ej i en visdomstand, som kostade Turkanapojken livet.

(https://www.alltomvetenskap.se/nyheter/skyll-visdomstanderna-pa-homo-erectus)

I animatörernas scenario börjar han dagen med att följa med ut på jakt. Han har svårt att hänga med i tempot, men varför? Skelettet visar oss att han var sjuk och hade ont när han dog. En så stor varbildning i underkäken måste ha varit mycket smärtsam. Turkanapojken har så ont att han inte kan fortsätta jakten. Kanske vände han tillbaka till boplatsen där han visste att kvinnorna skulle ta hand om honom? Men hur mycket hans släkte än ville hjälpa honom kunde de inte stoppa infektionen som troligen spred sig genom hans kropp. Eftersom skelettet är så välbevarat dog han antagligen i en vattensamling som sedan bevarade kroppen.

I nästan 2 miljoner år låg hans ben bevarade i jorden. Upptäckten av dem öppnade ett fönster mot den för oss okänd värld. En värld befolkad av den mest framgångsrika mänskliga förfadern någonsin, Homo erectus. Benen avslöjade det mystiska ögonblicket när nästan allt vi uppfattar som mänskligt föddes. Våra kroppar, våra hjärnor, våra känslor. Tänk på allt vi har blivit. Följ sedan spåren till vårt ursprung genom de förfäder som kom före oss. Alla leder tillbaka till Turkanapojken och hans släkte. De första människorna.

Bild: Turkanabussen i Kenya med rutten Nairobi-Turkanasjön tar dig till denna berömda plats.

(https://www.zehabesha.com/kenya-ethiopia-dam-draining-out-lake-turkana/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckbGFGczZKM01zR2c/view?usp=sharing