Dvärg planeten Pluto ligger 6000 miljoner kilometer från solen. Den är ytterst och alla andra planeter ligger närmare. Vi passerar allihop när vi nu åker in mot solen. Häng med och se om du känner igen de här planeterna:

• Pluto (numera en dvärg planet)
• Neptunus
• Uranus
• Saturnus
• Jupiter
• Mars
• Jorden
• Venus
• Merkurius

Solen är i centrum och är en stjärna bland alla andra stjärnor. Det är svårt att föreställa sig planeternas avstånd och storlek. Så en dag skapade två lärare en gigantisk modell av vårt solsystem och det är faktiskt världens största modell och de kallar den Sweden Solar System. Globen är Stockholm och världens största sfäriska byggnad som utgör modell för solen. Solen tänker vi oss att krympa 20 miljoner gånger och då får vi en skala som vi kan använda för att få ett grepp om avstånden och storlekarna i vårt solsystem. Solen är en stjärna och precis som alla andra stjärnor i Vintergatan så består den av glödande gaser.

Det är otroligt hett i centrum och för att få en uppfattning om energiflödet från solen så får vi tänka oss i den här skalan att vi stoppar in 1000 kärnkraftverk i Globen för full maskin för att förstå energiflödet. Energin alstras i solens inre. Där omvandlas väteatomer till atomer av helium och då bildas väldiga mängder energi. Varje sekund omvandlas miljoner ton materia till energi i solens inre. Det är tack vare den energin vi kan leva här på Jorden. Solen är också störst i solsystemet. Därför lät de solen motsvaras av Globen i Stockholm och sedan placerade de ut planeterna över hela landet. Häng med och se hur stor modellen blev.

Bild: The Globe Arena, ”Globen” i Stockholm är världens största sfäriska byggnad och representerar Solen i SSS.

(https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&ved=0ahUKEwj09MuNpszPAhWFkSwKHZpzCnkQjxwIAw&url=http%3A%2F%2Fwww.swedensolarsystem.se%2Fen%2F&bvm=bv.135258522,d.bGg&psig=AFQjCNE5Gkjhb-btKkCAvbW44B7kfxd7sw&ust=1476053547575860&cad=rjt)

En cykeltur från Globen som motsvaras av solen till närmaste planet Merkurius som finns utanför stadsmuseet vid Slussen. Merkurius är en av solsystemets småttingar. Den är på samma skala som Globen och här har vi en planet som går att hålla i handen och här får vi också en känsla av hur långt det är mellan de olika himlakropparna.  Hit cyklar man längs Götgatan på 10 minuter, en kvart. Den här är fylld av symboler, små ringar som ska vara kratrar och om man känner på den, vilket man ofta ser på vintern att små barn står här och känner på den, så känner man att den är varm och uppvärmd inifrån.

Det hänger ihop med att planeten är den varmaste närmast solen. Konstnären Peter Varhelyi som har gjort den här antyder att det kryllar av kratrar på planetens yta. Det är nedslagskratrar efter stenbumlingar och t.o.m. småplaneter. De finns på alla planeter och månar, alltså med fast mark i solsystemet och vittnar om att planeterna helt enkelt bildades av att dessa stenbumlingar föll samman och växte upp till planeter och de här är de sista nedslagen. Kanske gick det till så här för 4,5 miljarder år sedan. Stora klot krockade och slogs samman. Materien stelnade och ytan bombarderades med nya krockar och nedslag. Här har vulkaner sprutat lava som runnit ut på ytan och stelnat. Men trots att det skedde för 3 miljarder år sedan syns spåren än.

Bild: Gestaltning av Merkurius med nedsänkta kratrar (t ex kratern Strindberg) utanför Stadsmuseet vid Slussen.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Den andra planeten från solen är Venus och finns vid Tekniska högskolan i Stockholm. Nu har vi cyklat 25 minuter och är framme vid Tekniska högskolan och här ligger Venus. Det är ju den planet som har närmast samma storlek som Jorden har och modellen är fortfarande inte så långt från Globen. Vi är fortfarande i Stockholms innerstad och det går att cykla hit på ytterligare en kvart, dvs. en halvtimmes cykeltur från Globen. Planeterna är alla olika, de har olika ansikten som om de vore individer. Merkurius har då ingen luft medan den här planeten Venus har en mycket tjock atmosfär.

Trycket vid markytan motsvarar vad vi skulle uppleva i kilometer ner i haven på Jorden. Det har lett till att värmen inte strålar ut och att planeten då har blivit oerhört varm. Det är 450 ⁰C där nere. Venus utsattes också för kollisioner och bombardemang. På 1970-talet landade en rysk sond och tog den enda bild som finns av planetens yta. Senare har USA kartlagt nästan hela planeten genom de tjocka molnen med hjälp av satelliten Magellan. Den hade en radar som gjorde bilder av ytan. Höjder och dalar syns tydligt på bilderna. Venus och Jorden är nästan lika stora men Venus roterar oerhört långsamt och i motsatt riktning i jämförelse med Jorden. Den tredje planeten från solen är vår egen Jord. Modellen av den finns på Naturhistoriska riksmuseet.

Bild: En ny modell av Venus invigdes den 9:e maj 2016 i parken utanför Vetenskapens Hus, AlbaNova.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Bild: Modellen av jorden finns i biljetthallen utanför ingången till Cosmonova, Naturhistoriska riksmuseet.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Bild: Modellen av månen finns på en pelare i biljetthallen till Naturhistoriska riksmuseet, 20 m ifrån jorden.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Nu har vi cyklat genom hela Stockholms innerstad och befinner oss på andra sidan. Detta är vårt hem i världsrymden. Det här är den tredje planeten ifrån solen. Det är Jorden med Sverige, det är här vi bor vi människor. Men vi bor i ett tunt beboeligt skal på ytan. Atmosfären är mindre än en millimeter tjock innan man behöver syrgas. Den första rymdfärden med Gagarin på 1960-talet gjorde ett jätte skutt ut i rymden så var han en liten bit från ytan i den här skalan. Rymdstationen ISS sveper runt på några timmar i närheten av ekvatorn bara några centimeter ovanför i den här skalan.

Så ut i rymden så är det en kort bit i den här skalan. Ut till nästa planet eller till månen är det mycket längre fortfarande. Ja här på Jorden så sjuder det av liv och det passar ju bra att vi är på Riksmuseet där man berättar om livets uppkomst och utveckling. Jorden ligger väl på lagom avstånd från solen, den är lagom stor, luften är inte för tjock och inte för tung, så förutsättningar för att liv ska uppkomma är optimala och vattnet finns i flytande form. Jorden yttersta del kallas jordskorpan, därinnanför är manteln med halvflytande material som ibland kommer det upp till ytan vid vulkanutbrott.

Därunder finns den yttre kärnan som man tror är flytande och längst in i Jordens mitt finns en fast kärna som man tror består av järn och nickel. Så är vår Jord uppbyggd och utanför den kretsar månen. Vår egen måne är i den här skalan 20 meter från Jorden.

Bild: Jordens inre med dess sex olika lager.

(https://slideplayer.se/slide/2283697/)

Månen vänder ju alltid samma sida mot oss och det beror på att Jorden har bromsat dess rotation. På samma sätt har månen faktiskt också bromsat Jordens rotation och det är tänkbart att i början roterade Jorden mycket snabbare och kanske dygnet bara var 6 timmar långt. Vi kan bara fantisera om vilken typ av liv som då skulle ha uppstått och anpassat sig efter ett 6 timmars dygn. Månen kan vi ju se med blotta ögat och det är intressant att se hur den ändrar faser varje månad. Utanför Jordens bana går planeten Mars. Modellen av den finns strax norr om Stockholm i Mörby centrum.

Vi har nu cyklat genom Stockholm från Globen för modellen av planeten Mars som ligger i Mörby centrum. De här fyra innersta planeterna Merkurius, Venus, Jorden, Mars ligger ganska nära varandra på den kosmiska skalan och jag kan kalla dem solsystemets beboliga innerstad. Mars var ju krigsguden i antik mytologi och den lyser ilsket rött mot oss på himlen. Markytan är täckt med järnoxider, den är rostig helt enkelt. Men från rymdexperimenten så vet vi nu att det också finns mängder med fruset vatten på Mars under ytan, ett slags tjäle. Det finns flodfåror som vittnar om att den här ökenplaneten en gång hade sjöar och floder och vatten.

En av de stora frågorna är ju då om Mars från början hade liv? Ett av de stora experimenten nu kommer att gå ut på att försöka finna fossil i Marsjorden efter enkla organismer.

Bild: Modellen av Mars står på en bottenplatta i stål föreställande jorden i Mörby Centrum.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Det tar 687 dagar för Mars att gå ett varv runt solen så året är nästan dubbelt så långt som ett jordår. Jämfört med vår Jord så är Mars nästan bara hälften så stor men det finns väldiga berg och dalar på Mars. Vissa dalar kan vara så långa att skulle sträcka sig över hela Amerika om den fanns på Jorden. Här finns också väldiga vulkaner och höga berg som är flera tusen meter höga. En dal kan vara 6 kilometer djup och 600 kilometer bred så det är nog solsystemets största dalgång. Därmed har vi tagit oss förbi de inre jordlika planeterna. De är alla fasta kroppar liknande Jorden men planeterna bortom Mars är jättestora gasbollar och de ligger mycket, mycket längre från solen.

De inre planeterna lämnar vi bakom oss på en timme i den här takten och så fortsätter vi nu norrut. Vi har de fyra jätteplaneterna och sedan Pluto. Den första av jätteplaneterna Jupiter finns i Arlanda och är lika stor som 1300 jordklot och den har minst 20 månar. Nästa jätteplanet Saturnus stöter vi på om vi fortsätter cykla till Uppsala. Saturnus är ett klot av gas omgiven av ringar. Också den har många månar. För att ta oss vidare till Uranus måste vi cykla ända till Gävle. Uranus verkar ha tippat på sidan en gång i tiden, den lutar inte alls som de andra planeterna. Den sista av jätteplaneterna Neptunus hittar vi om vi cyklar vidare till Söderhamn. Neptunus är ett annat stort gas klot innan Pluto.

Bild: Jupiter presenterades tidigare i form av en blomsterplantering utanför Sky City på Arlanda.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Bild: Hösten 2010 invigdes på Svartbäcksgatan vid Celsiushuset i Uppsala en modell av månen Titan.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Bild: Invigningen i oktober 2012 av en lekfull och symbolisk utomhusmodell i stål av Uranus i Lövstabruk.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Bild: Neptunus har utformats under kommunens ledning i akryl och är upplyst med blått ljus på natten.

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Hit tar det 24 timmar att cykla från Globen om vi inte stannar och tar en fika och då har vi tagit oss ända till Delsbo. Längst ut ligger alltså Pluto där vi började och efter att forskarna tvivlat på att det är en liten planet fastslog de 2006 att dess definition ska vara dvärgplanet av typen plutoid i de yttre delarna av solsystemet. Längre ut, längre bort så har vi kometer. Oorts moln där kometerna kommer ifrån skulle ta oss nästan ett år att cykla till och närmaste stjärna flera år. Fortsätter vi att cykla så lämnar vi så småningom solsystemet och kommer ut i området mellan stjärnorna.

Fortsätter vi vidare i samma skala så ligger kometer och så småningom kommer vi utanför solsystemet helt och hållet men om vi hade en modell för närmaste stjärna så skulle vi få cykla tre, fyra, fem år innan vi kom dit.

Bild: Materialet dellenit har gått in i gestaltningen av Pluto och Karon (i upplyst bergkristall).

(https://www.swedensolarsystem.se/en/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckSEx3YVV2clA3dVE/view?usp=sharing